15:00 - Slutet av sommaren

Shit vad tiden går.
 
Tror jag börjar alla mina blogginlägg sådär, men det är ju så jävla sant. Idag är det den 11 augusti och ute håller de gröna bladen på att bli gula. Är hösten redan här? Jag ska inte ljuga, jag ser faktiskt fram emot hösten och dess fina färger och mörka kvällar. Men när jag läser detta i november kommer jag säkert ångra mig. Aldrig kan vara nöjd, haha. Men jag tycker ändå att det är rätt skönt att Sverige har fyra årstider som skiljer sig så mycket från varandra. Hade inte vart så roligt om det var sommar jämt faktiskt, för då hade man inte fått njuta av fina höstpromenader, snöbollskrig, vitsippor och mysiga, stickade tröjor.
 
Tre fina grejer med;
vinter; snö, tystnad och varma jackor
vår; vårpromenader, blommor och perfekt värme
sommar; ljusa nätter, båtturer och slottishäng
höst; gula löv, lars winnerbäck på repeat och chailatte dygnet runt.
 
Ja, det finns fina grejer med det mesta. Förövrigt så går jobbet bra och nu när högsäsongen är över så droppar fler och fler kollegor av, så snart är väl det vi tio som jobbade i våras kvar. Jag, Nora, Ida, Thull, Dolfe, Frida och några till. Jaja, så är det. Det har varit en bra sommar trots att jag har jobbat så mycket. Liseberg och Lisebergsfolket är som mitt andra hem nu. Är jag inte hemma eller i stallet så är jag troligtvis där, men så blir det väl om man jobbar fem dagar i veckan.
 
Adios
 
 
 
 
 
 

22:49 - I början av juli

Shit. Aw shit. Shit vad tiden går.
 
Idag är det den sjunde juli och om tio dagar har jag haft Exie i åtta hela månader. Åtta månader känns kanske inte som så lång tid, men för mig känns det som han har varit min i en evighet. Han är förövrigt dålig igen efter att ha gått några veckor i sommarhagen, så nu får han gå i grushagen med Pajaz som också är dålig. Exie är varm men har ej feber, han haltar ej men snubblar ibland och vill helst inte arbeta på ridbanan. Annars är han pigg och avslappnad. Varför kan du inte bara vara frisk, ponnybus? Det hade underlättat så mycket.
 
Förra veckan, vecka 27, hade jag semester från mitt jobb på Liseberg. Åkte till Mallorca de första fyra dagarna och hade lite jobbabstinens vilket jag alltid får i början av min ledighet då jag har svårt att slappna av, men när jag kom hem till Sverige igen så var det faktiskt riktigt skönt att vara ledig. Speciellt var det skönt att få sova längre och kunna åka till stallet när jag ville istället för att åka till stallet vid 8, åka därifrån vid 11 och åka direkt till jobbet som började 13:45. Imorgon är sista dagen jag är ledig för på onsdag börjar jag jobba igen, och jobbar då ett 8h pass. Från noll till hundra direkt. Men det skall väl inte vara några problem.
 
Tränade boxning idag och tyckte det var väldigt roligt, men fick avbryta på grund av den där jävla smärtan i magen. Jag som inte har tränat på ett tag pga förkylning och för mycket jobb samlade kraft och bokade ett pass, och sen bara.. nehe. Vad har jag gjort för att förtjäna denna smärta? Det kan man fundera på.
 
Som jag har skrivit tidigare, vill jag flytta hemifrån. Vet inte varför egentligen, men känns som det är dags nu. Vill ha ett eget boende, kunna betala min egen mat och starta mitt egna liv, istället för att bo kvar hos mina föräldrar som jag gör nu.
 
Helst av allt vill jag ha en egen lägenhet, inte ett första- eller andrahandskontrakt där man kan plötsligt kan bli utslängd utan en egen där jag kan känna mig hemma. Och jag har ju inte direkt bråttom med att hitta ett boende för jag har ju faktiskt ett ganska fint hem redan, men jag vill så gärna ha något eget. Helst en tvåa i Haga, Linné, Johanneberg eller Guldheden. Gärna med balkong och med stilrent badrum och kök. Oj vad jag drömmer. Men min syster Emma har ju det, fast i Halmstad, så en omöjlighet är det väl förhoppningsvis inte.
Men we'll see about that.
 
Want-list, 7 juli 2014. I mer eller mindre random ordning.
1. Egen lägenhet <3
2. En hund. (har redan världens finaste häst, men den kan man inte ha i sängen när man kollar film)
3. Tatueringar. HH (Håkan Hellström) på handleden och "We're all humans" under vänster överarm.
4. En engelsktalande kompis (så jag kan öva upp min engelska)
5. Fint väder varje dag. (det hade underlättat så mycket)
 
Annars är jag rätt nöjd med livet. Stormtrivs på Liseberg även om jag undrar ibland vad folk egentligen tycker om mig, har en underbar häst och det är sommar.
 
Me; I'm finally happy
Life: Oh, wait a sec
 
Oh. So. True.
 

13:46 - Nervositet och hunddrömmar

Senaste dagarna har det varit sommarväder. I lördags (det är tisdag idag) så hade jag, Hanna, Emma, Alice och Peter en picknik i Bredvik. Väldigt mysigt. Man kan verkligen känna att det snart är sommar. Det känns i hela kroppen. Alla lukter, ljud och syner. Fågelkvitter på repeat, doften av havsbris kombinerat med blommor och vackra solnedgångar vid havet.
 
Idag är det drygt femton grader ute men moln, moln och åter moln. Jag hade varit så lycklig om det alltid kunde vara blå himmel, solsken och isch 20 grader varmt. Vädret spelar stor roll i mitt sinnestillstånd och gråa dagar får mig ofta att må dåligt. Hur överlever jag höst och vinter? Jag vet inte.
 
Snart är det Maj och i helgen börjar jag jobba på Liseberg. Jag är så jäkla nervös. Inte för att möta gäster för det ser jag fram emot men för att jag inte ska veta vart jag ska vara. Jag är rädd för att hamna fel. Rädd för att göra fel. Jag är även rädd för att jag ska göra bort mig och hamna i någon svart aura som gör att mina arbetskamrater ser mig som annorlunda, som dålig, fel och helt social inkompetent. Så jäkla nervös.
 
Exie är fortfarande halt och jag har skrittat honom i precis en vecka idag. Ska fortsätta skritta honom i en vecka till och sen förhoppningsvis börja trava lite smått. Är han fortfarande halt då får jag nog ringa en veterinär eller möjligtvis hans hovslagare Dick.
 
Ligger i sängen och lyssnar på "Digster Lugna Hits" listan just nu, och ska snart dra iväg till stallet. Hanna åker hem till Åmål idag och imorgon ska jag på utbildningsdag på Liseberg. Hoppas vädret blir bra för det hade underlättat så mycket.
 
Såg på "Mannen som talar med hundar" och jag blev så jävla sugen på att köpa en hund. Jag har ju alltid velat köpa en hund men eftersom det är så jävla dyrt att bo i lägenhet får jag glömma det för tillfället. Här i torslanda kostar en lägehet drygt 1,5 miljoner att köpa och sen drygt 3500kr i hyra varje månad.
 
Hyra: 3500
Häst: 4000
Hund: 5000 (inkl dagisplats) 
Mat: 4000
Övriga kostnader: 3000
 
Sammanlagt: 19 500.
Vad ska man säga?
Jag får fortsätta drömma.
 
 
 
 
 

21:02 - Halta hönan Agda

Shit vad tiden går.
 
Idag är det tisdag. Och för exakt en vecka sen vart Exie väldigt stel i galloppen, så jag trodde han var halt. Men Julia red honom dagen efter och hon kände inget. På torsdagen hopptränade vi och det tyckte han var jätteroligt. I fredags red vi ut och då kände jag typ inget heller. I lördags red Victoria honom men jag travade av honom och tyckte han var stel igen. I söndags var han halt, riktigt halt.
 
Så i två dagar har han stått i sjukhage för att röra sig så lite som möjligt. Julia och Lovisa trodde att hans hälta (han är halt på vänster fram tror jag) berodde på att han fuskar i dressyren och betalastar framben mer än bakben, men Dick, min übergrymma hovslagare, kom och tittade på honom idag och han kom fram till någon helt annat. Fång. Min fina, älskade Exiepex är nära på att få fång pga av att hans foderstat är helt åt helvete fel, vilket är märkligt, för jag använder precis samma foder som tidigare ägarna.
 
Så nu ska Exie banta. Han går från 15kg hö/dygn till drygt 10. Bort med kraft (speciellt betfor och vitafor) och sjukhage i flera veckor. Skritt som gäller varje ridpass. Nu jävlar ska han bli bra, på riktigt. Så jävla glad över att jag ringde Dick. Vad hade hänt annars?
 
Nu ska jag se på Saknad (programmet om Missing Peoples arbete) som går på SVT 1.
Arrivederci
 

21:34 - Det pågår en ständig kamp inom mig

Så många funderingar.
 
Jobbade på skolan idag. Kom dit och direkt ba:
"Hej du är dålig".
Fick noll lust att jobba. Fan ring inte om jag gör ett så jävla dåligt jobb då? Ville bara vända och gå hem igen, men det kan man ju inte direkt göra även om jag önskar att jag vore lite mer spontan ibland. Värdelös start på dagen, fast första gänget vart väldigt sköna så det lite bättre iallafall.
 
Slutade vid halv två och åkte till stallet. Gjorde maten, mockade och red i stora paddocken med Rebecca. Exie
ville inte alls och jag ville egentligen inte heller, så det gick väl sådär. Sen hämtade mamma mig och vi åkte hem. Tog mig mat och kollade på "Mig äger ingen" men jag somnade som vanligt. Vaknade vid halv åtta och var som en zombie. Fattar inte varför jag är så jävla trött jämt och ständigt? Sover ju typ jämt men är fortfarande aldrig riktigt utvilad.
 
Vet inte ens varför jag skriver detta inlägget. Kanske för att jag inte har någon annan att prata med, att bolla mina idéer med och att få svar från. Inte för att bloggen kan ge mig några svar, men ändå. Har så många frågor utan svar. Åh, ångest.
 
Fick iallafall två komplimanger för mitt hår idag. Alltid något.
 
Problem 1.
Jag vill träna och få muskler. Men jag hatar att gymma själv för alla kollar så konstigt på mig. Och när jag frågar folk om de vill gymma med mig så har alla någon bortförklaring. Linnea "kan inte", Julia "är sjuk", Vican "ska plugga" osv osv. Är det bara jag som har motivationen?
 
Underproblem: Jag vill inte gå upp i vikt för jag vill inte väga mer än det jag gör nu, för då känns det som om jag är för stor för min älskade Haydns Explorer. Men hur fan ska jag kunna bygga muskler utan att gå upp i vikt? Det är ju typ omöjligt.
 
Underproblem 2: När jag tillåter mig själv att äta onyttigt, då känner jag inte för onyttigt. Men när jag tvingar mig själv att äta nyttigt så skriker jag efter socker och fett. Verkligen skriker. Och eftersom det inte går så vidare bra på jobbet ger jag ofta efter och liksom tvingar mig själv att äta socker och fett för att liksom tröstäta trots
att jag egentligen inte är vidare ledsen. Det pågår en ständig jävla kamp inom mig. Jag mot mig själv.
 

Har gjort upp mål-listor för att jag ska bli mer produktiv och sluta ligga i sängen dygnets alla timmar, och igår skrev jag ut dem efter att de har legat i min dator i två veckor, men nu ba: Äsch, fuck them. Ena delen av mig undrar varför jag ens har dem? Varför ska jag göra massa saker jag inte ens vill? Varför har jag mål och delmål som jag inte ens tycker är roliga att uppnå? Waste of time, waste of life. Medans den andra delen av mig säger att det är lättare att uppnå målen om man har en konkret plan. Och det har jag. Men jag orkar aldrig ta första steget. Och när jag väl har gjort det, orkar jag aldrig fullfölja.
 
Det pågår verkligen en ständig jävla kamp inom mig.
Och jag vet inte vems parti jag ska ta för att få ro.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

10:58 - Världens längsta ångest-inlägg.

Hallå ja.
 
Jag fick jobbet på Liseberg. I början fick jag ett jättedåligt schema, men sedan insåg de att de hade gjort fel och jag fick ett nytt schema som är superbra. Är så-himla-taggad. Nog för att jag jobbar precis hela sommaren förutom en vecka, men eftersom jag annars bara går runt och har ångest på sommaren så är det bara bra att jobba. På Liseberg dessutom, det kan ju inte bli bättre. Yay me.
 
Must also say, jag har tröttnat så stenhårt att jobba på skolan. Det som var så roligt och så givande ger mig nu mera bara ångest. Allt jag gör där är tydligen bara fel, fel och fel. Vet inte om det är någon som faktiskt försöker sätta dit mig eller om jag faktiskt gör fel. Men hur fan ska man kunna veta vad man gör för "fel" om alla bara går bakom ryggen på en? Vad är det med mänskligheten och att inte kunna tala sanning, tala rakt ut, säga vad som är fel? 
 
 
Och varför vissa behandlar mig och verkar tro att jag är en färdigutvecklad och högutbildad lärare och tror att jag ska agera därefer, dvs korrekt i alla situationer, vet jag faktiskt inte. En vikarie får liksom ett papper, ett klassnamn och en ungefär beskrivning om vart klassrummet ligger. Go have fun, they said. I will, I said. Men det blir inte riktigt alltid så.
 
Och alltså.
Jag är så jävla trött på att folk tror att jag är typ 17. Sen jag klippte håret kort så har det visseligen gått från att de tror att jag är 14 till att de tror att jag är 17-18. Men hey, jag är liksom 20? Hela gymnasiet har jag umgåtts med människor som inte vart så superintresserade av sitt utseende och att se äldre ut, så jag har inte heller liksom brytt mig. Och det är faktiskt inte nu förrän 19-20 års åldern som folk har påpekat att jag ser väldigt mycket yngre ut än vad jag är.
 
Hur ser man äldre ut då? Internet ger mig inga vettiga svar mer än dova färger så som svart, vit, beige, khakigrön och grå. Men jag hatar beige och jag hatar khakigrön. Men jag älskar rött, blått och mintgrön.
Ser man ut som ish 15 för att man gillar färg? Svart rakt igenom kan vara snyggt, ja. Men det är så äckligt mainstream. Alla tjejer, 15-25, ser ju ut så. Svart kappa, primeboots och svarta jeans. Så jävla o-orginellt.
 
Mer smink då? Mer markerade ögonbryn och rött läppstift? Jag vet ju inte ens hur man applicerar läppstift. Och eftersom jag är jävligt blond (och jag älskar min hårfärg) så ser svarta ögonbryn bara sjukt ut.
 
Funderar på hur mycket jag faktiskt ska bry mig också. Varför i helvete ska jag låta andra styra min stil och mitt utseende? Men jag vill ju samtidigt se bra ut. Jag vill se ut som jag är 20 år eller äldre. Men hur jag än gör så gör jag inte det.
 
Många säger att man ser äldre ut i mittbena och det kanske stämmer, men min ansiktsform gör att jag verkligen inte kan ha det. Jag ser förjävlig ut. Ser ut som världens största jävla tönt. Så sidbena it is. Får försöka hitta någon kul sätt att sätta upp håret på. Det kanske får mig att se äldre ut?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

21:35 - Försvunnen i mig själv

Har egentligen ingenting att skriva, men eftersom jag gillar att läsa sånt jag skrev tidigare i livet så skriver jag lite iallafall.
 
Igår vann Sanna Nielsen melodifestivalen 2014 trots att vi skulle skickat Ace Wilder istället. Liksom, Sverige, hur fan tänker ni? Sanna är en bra sångare, jo tack, jag vet. Låten är bra, yes I know. Men! Vi kan inte skicka en ballad till ESC. Och dessutom inte en ballad som sjungs av en tjej i svart klänning som står rakt upp och ner i tre minuter. Och vi kan absolut inte skicka en stillastående ballad som framförs av en tjej (tant, kvinna??) som bara är känd inom Sverige. Det är TRÅÅÅKIGT. ESC handlar inte om röstregister. Inte heller om djupaste texten eller hur känd personen som framför låten är. ESC handlar bara om att synas, höras och ta plats. Eftersom det är sisådär 30 låtar i varje "deltävling" (semifinal 1 och två samt stora finalen) så måste bidraget sticka ut. Och vi väljer att skicka en stillastående blondie som sjunger om kärlek och hur jävligt det är. Kom igen Sverige?
 
Nog om det.
För drygt en vecka sen blev jag avkastad när Exie och Zeffan race:ade på slingan och Exie tyckte att det var en briljant idé att slänga av mig i en buske. Två brännmärken i ansiktet och ett antal sträckta muskler blev resultatet. Busponny. Kanske hade han vårkänslor. Eller så ville han bara jävlas.
 
I veckan hade jag intervju nummer 2 på Liseberg. Hoppas verkligen det går vägen för annars är jag arbetslös i sommar. Det kändes faktiskt bra, men det är ju alltid så att när det känns bra så går det dåligt och tvärtom. Så jag har faktiskt inte så höga förväntningar. Eller ah, jag försöker iallafall att inte ha några förväntningar överhuvudtaget.
 
Idag är det söndag och jag och Linnea var på gymmet men jag hade ingen energi alls. Allt var bara så jävla jobbigt. Känns som jag har feber varje gång jag är på gymmet för musklerna vill sig inte och det är jobbigt att andas. Fattar inte varför heller. Mentalt är jag så motiverad till att träna. Men kroppen lyssnar inte. Den är någon annan stans.
 
Eftersom jag sträckte alla muskler (typ) i onsdags när jag föll av så har jag inte sprungit alls den här veckan, men ska börja nu i veckan som kommer för jag har bara ont i ansiktet nu. Kan inte skratta för då gör såret på hakan så sjukt ont. Det läker fint men det kliar och ser jävligt ut. Men vad gör man? Kunde gått så sjukt mycket värre.
 
Känns förövrigt som att jag går omkring och försöker hitta mig själv så mycket så jag glömmer bort att faktiskt leva. Allt går liksom som på räls utan någon större inlevelse. Jobbet, gymmet och stallet. Nelly.se, bikbok och kära ångest-framkallande Facebook. Varje dag är den samma. Nog för att jag gillar rutiner, men ändå. Vet inte vad jag håller på med.
 
 
 

21:28 - The blowers' daughter

Ångest. Sån jävla ångest.
 
Hatar principen att jag inte kan bli kär. Inte det minsta lilla kär kan jag bli. Varför? Är det för mycket hat inom mig? Har jag så svårt att lita på människor? Är det något omedvetet som döljer sig? Jag som tycker att jag är redo för att bli kär, tappa kontrollen och se solen stiga upp varje dag för kärlekens skull. Jag är redo för att bli krossad och för att ligga på marken och gråta när allt har gått åt helvete. Jag är så jävla redo. Så varför kan jag inte bli kär?
 
En kompis sa till mig en gång att jag kommer någon gång kommer träffa någon som jag verkligen faller för. Men jag är fan tveksam. Jag känner så jävla många fantastiska personer men jag ser dem bara som vänner. Varför? Jag hatar det här. Varför mamma? Varför är det såhär?
 
Jag vill bli lika kär som kronprinsessan Victoria är i sin Daniel. Som Miley Cyrus är i Douglas Booth i filmen LOL. Jag vill spira av lycka och gråta av glädje. Men icke, jag kan inte bli kär. Läste på flashbacks att det var andra som kände precis som jag. Så himla skönt ändå. Då behöver jag inte känna mig så jävla ensam som jag faktiskt gör.
 
Äh vafan. Det löser sig.
Jag har ju Exie.
 
 

10:14 - Kreativitet

Shit.
 
Sitter och lyssnar på massa nostalgilåtar som jag lyssnade på i högstadiet. Insåg igår att en människa som jag trodde var skön var så falsk så jag vill bara lägga mig ner och skratta. Alla verkar vara sura på mig (eller ah, två personer vilka vi inte ska nämna) och det tär som fan även om jag vet att jag inte har gjort ett enda jävla fel. Sådana personer behöver man inte i sitt liv. POFF. Och nu är dom borta. Livet är så enkelt ibland.
 
Ska snart dra mig till stallet (om isch två timmar) och innan det ska kaninerna få gå ut en stund. Började på en tredje låt igår och den blev väl halvfärdig men tror den kan bli rätt bra. Det är tredje låten på denna veckan, vad hände där liksom? Verkar som blogggudarna hörde min önskan över att få tillbaka min kreativitet för det har jag verkligen fått, så himla skönt. Får se hur länge sen stannar haha.
 

You’re not a monster and I
never said that but I know
I have to go


20:56 - Bekräftelsebehov

Asså shit. Jag behöver bekräftelse. (Tänk er det! Det är inte många människor som kan erkänna det)
 
Behöver bekräftelse för mitt utseende. För min personlighet. För min musik och mina texter. För det jag gör. För allt.
 
Blir galen av att bara vara hemma. Nog för att jag är i stallet varje dag och träffar stalltjejerna, men jag behöver träffa mer folk. Vill jobba. Nu. Charlotta ringde förut så jag är bokad måndag och tisdag nästa vecka. Så himla skönt. Ser fram emot att jobba. Att vara ensam gör mig galen.
 
Var på gymmet igår och sprang sjuminuters-intervaller (för det är ju vecka sju). Så himla skönt att bara få springa av sig all smärta och all ångest. Tankarna som berättar för mig att jag är jobbig. Att jag gör fel. Att jag är dålig och att de inte vill veta om mig. Klart som fan att jag vet att det är ALLTID jag som hör av mig först. Det är alltid jag.
 
Så har det också alltid varit. För mig är de förstahandsval. Och jag är deras andra, tredje och fjärdehandsval.
 
Imorgon ska jag först till stallet, sen till gymmet med Julia och sen ska vi käka pizza och bara göra massa sjuka saker. Allting blir så roligt när man är med Julia. Igår när vi var i stallet så bröt vi ihop gång på gång. Åt egentligen ingenting, men det var så jävla skönt att bara få skratta.
 
Nä nu ska jag skriva en låt till (för att jag är sjuuukt kreativ just nu)
Latero, bitch.
 

10:05 - Vecka sju

Long time, no see, bloggen!
 
Livet rullar väl på, mer eller mindre. Familjen är på Bahamas och jag tillbringar dagarna i stallet. Det är vecka sju och det betyder lov för alla skolbarn = jag är arbetslös. Förhoppningsvis blir jag inringd nästa vecka för nu är jag så uttråkad så jag vet inte vad jag ska göra. 
 
Igår red jag och Johanna ut och båda hästarna hade damp och ville bara springa efter varandra (obviosly, de är ju trots allt flockdjur) så det gick rätt fort under galoppen för exiepex hatar ju att ligga sist. Sen när vi vart tillbaka i stallet så rakade vi av honom pälsen på halsen för han blir så jävla svettig när man rider.
 
Idag är min enda plan att.... eh. Tandläkarn halv fem. Stallet innan det. Det är ungefär det jag har planerat. Men det är väl typ också det enda som man hinner göra innan dagen nästan är slut och det blir galet mörkt ute. Vad sägs om lite sommar? Hade vart galet nice.
 
Det enda som oroar mig lite är framtida jobb. Vet två jobb jag inte kommer att få (L&S) och skolan ringer ju mig bara när de behöver. Har fått erbjudande om att jobba på ett annat jobb (ett cafe) men lönen är är typ 60kr/timmen och det är bara ca 6h i veckan vilket känns rätt onödigt när jag skulle kunna lägga den tiden på att söka andra jobb, syssla med hästen eller kaninerna eller what-so-ever. Åååh, ångest.
 
Whatever.
 
 
 
 
 

11:31 - Jobb och kreativitetsefterlysning

Shit.
 
Världen (iallafall min del av världen) är snöfylld och Exiepex går på milshöga snöstyltor. Ska ringa hovslagaren på fredag så han får komma och sätta på snösulor, för det här går ju inte. Hatar att inte kunna rida ute i snön, och ridhuset är ju inte riktigt min grej, haha.
 
Igår gick han så himla fint i vänster galopp (som han har så svårt med) och jag var lycklig som jagvetinte-vad när vi lämnade ridhuset. ÄNTLIGEN. Han var jättesvettig också så han hade jobbat på bra. Idag är det onsdag och jag är ledig (wiho) och de två senaste dagarna, alltså måndag och tisdag, har jag jobbat i butiken på frölunda torg och vart (nästan) ständigt i en skrattattack för killen som jobbar på butiken rakt över har dansat så vackert för mig och min kollega Lina. Imorgon, på fredag och på lördag ska jag jobba på butiken inne i stan och sedan är mitt "vikariat" på affären slut, för det var bara över december och januari. Men jag har lärt mig jättemycket och har haft grymt roligt så jag är väldigt tacksam för den här tiden.
 
Tycker livet är fint nu, även om det är kallt som satan (typ minus fem men känns som minus femtio). Har köpt mig ett par nya Dr Martens (svarta chelsea), många fina smycken (givetvis i silver) och lite fina papper från Panduro som jag tänkte göra nått fint med. Det enda jag skulle kunna önska är att det var ljust ute längre och att jag kunde få tillbaka lite av min kreativitet, men det kommer väl. Man kan ju inte ha allt :)
 
På tisdag (om 6 dagar) så fyller jag 20 år (vad hände där??) och lagom till det tänkte jag klippa mig, vet dock inte om det blir före eller efter, men det spelar väl egentligen ingen roll. Nej nu får jag ta och lämna sängen, stable calling!
 
 

22:15 Föräldra hela världen (hela min värld)

Nytt år, nytt jag?
Det känns som jag går och väntar på att något ska hända. Eller att jag ska börja ta tag i mina problem och måsten. Måste börja övningsköra igen. Måste börja träna igen. Men jag kommer liksom inte till skott. Skjuter upp mina problem hela jävla tiden. 
 
Vill ändra allt på mig. Min klädstil. Min frisyr. Mitt namn och mitt umgänge. Min stad. Mitt hus. Mitt liv. 
Vet inte vart jag ska börja. Vill klippa mig men vet inte hur. Vill byta klädstil men vet inte till vilken. Att inte kunna ha jeans gör livet så jävla mycket svårare. Att inte ha några pengar också. Alla mina pengar går ju till Exie och hans tillbehör. Han är förövrigt skadad igen. Två varma hovar (vänster fram och höger bak) och markeringar i ryggen. Vad är det för fel på dig Exiepexie? Eller vad gör jag för fel? Varför kan inget bara vara bra? Kan du inte bara vara frisk och kry som alla andra hästar i stallet? Vet inte vad jag ska göra heller. Men får väl rida, promeneral och longera barbacka i en veckas tid och sen börja använda sadeln igen fast då med renskinnet under, och så får Julia rida så han går korrekt. Ja, så får det bli. 
 
Så, bloggen, hjälp mig. Vart ska jag börja? Vad vill jag göra med mitt liv? Känner ett stort behov av att förändra hela min värld just nu. Vill träffa mer folk, vill jobba mer och få mer pengar. Får väl gå omkring som ett lik tills jag blir lite finare för just nu ser jag ut som fan för jag orkar varken bry mig om mitt hår eller min hy. 
 
En resa till ett varmt ställe, det hade varit precis det jag behöver just nu.
 
 

11:03 - Årsresume 2013

Tänkte ger er (eller snarare mig själv) en årsresume för 2013. So here it goes; 
 
DET HAR VARIT ETT GALET ÅR. Mesta dels positivt, tack och lov. Jag har blandannat: 
- Besökt Polen med massa sköna människor (Mars.) 
- Åkt till Miami (USA), i Mars. 
- Vunnit ITG Awards i kategorin Bästa Film. 
- Fått 10 MVG. 
- Tagit studenten (Juni.) 
- Köpt min första häst (november) 
- Fått mitt första riktiga jobb (november) 
 
Januari börjades med nyår hos Alex i Partille där vissa var lagom packade och jag hade feber och låg i soffan och lyssnade på Janis tjat om musik. Några dagar senare flyttade min älskade Remus (medryttarhäst) ifrån mig och det var jobbigt men inte fullt så hemskt som jag hade tänkt mig, haha. Jag träffade även en del nya människor (ett gäng som gick på samma skola och därför kände varandra) och ja, det var väl det som hände i januari. 
 
I februari fyllde jag 19år utan att vidare uppståndelse, fick lite grattis på facebook trots att jag tagit bort att jag fyllde år och i födelsedagspresent fick jag världens finaste Jofama-jacka och en del pengar. Runt den 13-14 satt jag, jakob och viktor och jobbade med mässhalsband i 16h i sträck. Några dagar senare åkte vi på skidresa med skolan till Hovfjället och jag och Anita ägde ut alla med våra nästintill obefintliga snowboardskills. Vi tvingade också ner Marie (som typ aldrig åkt skidor förut) för en röd backe och jag, anita och natalie (?) låg i backen, dubbelvikta av skratt. 
 
Någonstans i mars började jag äta nyttigt (fo real, galet) och den femte åkte vi till polen med skolan. Det var en grym resa (dock dog min iphone 4 på flygplatsen så jag var utan telefon hela resan, vilket sög) och jag lärde känna bästa Zinar, en grymt skön kille som tidigare bara passerat obemärkt förbi i skolan. Vi shoppade billigt smink, drack billig alkohol och lekte roliga lekar vid matborden. 
 
"Vem fan tror du att du är?!"
"en grönsak :'( " 
 
Den 24e samma månad åkte vi (familjen) till Miami, Florida och dess underbara shoppingmöjligheter. Efter fem dagar på vattnet mellan olika öar så bodde vi på Miami Beach i ett par dagar innan vi åkte hem. Fick med mig fem par skor hem, varav ett par är sålda (uggsen), ett par är använda en gång (studenten) och ett tredje par bodde jag i hela sommaren (vans). 
 
I april var vi hemma igen och vi firade Alices 11 års dag. Jag fortsatte mitt tränande på Nordic Wellness när jag inte pluggade eller träffade mina nya vänner. På instagram var typ 90% av mina uppladdade bilder bilder på min frukost och samma månad började vi repa inför ITG Awards som vi skulle spela på. Temat var disco och Jag, Jim, Petter, Assar, Huusko och Frida bestämde oss för att spela I Will Survive, Its raining men, Stayin Alive, Im So Excited och en femte låt jag inte kommer ihåg vilken. 
 
I Maj blev vädret bättre och bättre och den 17e var det dags för ITG Awards och vi var peppade som fan efter två dagars generalrepeterande (heter det så?). Jag kom in fel på samtliga "Im so excited" (eftersom jag började själv) och It's raining men gick jättebra och det var så jävla roligt att sjunga den. Men det bästa var ändå att jag vann kategorin Bästa film med mitt bidrag "Hjärtat slutar nästan slå" (som var mitt projektarbete som jag förövrigt fick MVG på). På kvällen samlades ett stort skönt gäng i Slottskogen i det fina vädret och hela världen var underbar. 
 
Första juni var jag på Lerum Gymnasiums studentfest och den SÖG. Först kö för att komma in som tog en timme, sen 45 minuters kö för få hänga in jackorna och sen miljoner folk i baren vilket gjorde det omöjligt att beställa, och sen han jag väl bara där i ungefär 1,5h (betalade 250kr för att komma in också...) innan jag fick ett jävla scenstaket i huvudet och blev jätterädd för att jag skulle fått en hjärnskakning eftersom jag själv skulle ta studenten några dagar senare. Vakterna på utsidan var idioter och trodde jag grät för att jag var full (vilket jag verkligen inte var) och jag blev tröstad av en random tjej och senare av Anton som trodde jag grät pga dåligt självförtroende, haha. 
 
Den femte juni var det min tur; STUDEEENTEEN! Var jättenervös och trodde jag skulle spy på morgonen men så fort jag träffade Jonas och Magnus på bussen så gick allting över och sedan hade vi en trevlig champagnefrukost vid Berzelligatan inne i stan, innan vi tog oss till Packhusplatsen där studentmiddagen och utspringet skulle hållas. Efter typ två timmars väntan ute (tack och lov var det fint väder) så fick vi komma in och under själva middagen körde jag och Anita lite mangemakers-, abba- och sandi thom-låtar som lärarna nästan hade tvingat oss till (för att driva ut tiden lite). Fick ett solstråle-stipendium och ett "Sångfågel" stipendium på 2000kr. Sammanlagt under middagen var jag på nog på scenen 5-6 gånger. 
 
Utspringet gick snabbt men var ack så roligt för jag gav järnet och sen fick jag nån stresschock eller någonting för jag minns ingenting mellan scenen vi sprang ut på tills att jag hittade morfar i folkmassan. Alla andra var helt blurriga tills jag sakta kände igen folk. 
 
Efter studentflaket (som jag också gav järnet på trots att jag var helt nykter) så hämtade pappa mig i stan och vi satt i bilkö i typ en halvtimme. Vilken student va? Väl hemma väntade en studentmottagning och jag blev besviken på mina vänner för de ljög mig rätt upp i ansiktet och höll inte de som de hade lovat. Jag var grymt opepp på studentfesten och tog på mig ett par svarta shorts och nått mer och träffade upp Phop, John och några fler på en ful pub inne i stan för lite pre-party. Men studentfesten (som var på Sticky) var hur rolig som helst och jag hade träningsvärk i magen dagen efter.
 
Tre dagar senare var jag och Vican på Håkan Hellströms konsert i Slottskogsvallen och det var MAGISKT. Vi stod typ fem meter från scenstaketet trots att vi inte hade köat alls och allt bara var så jävla fint. 
 
 
 
Samma månad var jag på ITGs skolavslutning med Jim och började hänga på Arbetsförmedlingen med Phop. Midsommar spenderades på en grym fest ute i skogen och jag fortsatte mitt tränande på Nordic Wellness. 
 
I juli var jag hos mormor och morfar på Bräcka, besökte Köpenhamn med Vican, var i Stockholm och hängde en del i Halmstad och på Tylösand. Mycket resande helt enkelt. Vart lite naiv efter kvällarna på Leffes men var gör det om hundra år när allting kommer kring? 
 
I Augusti var jag nära på att flytta upp till en hästgård i Kungälv men efter lite provjobbande ångrade jag mig och jag stannade i underbara Göteborg. När de nya ettorna började på ITG så klädde jag, Anita och Natalie ut oss till nördar och försökte smälta in och vi lyckades faktiskt rätt bra tills någon av lärarna avslöjade oss, men det vart ju lite meningen också. Sjukt roligt var det iallafall. I augusti startades även denna bloggen som skulle komma att bli en dagbok från mitt nya liv som stallskötare men eftersom jag bangade det "jobbet" så började jag skriva massa andra saker här istället. 
 
I september hände inte mycket förutom att jag kollade brutalt mycket på film och hade en och en annan mental break-down. Besökte den årliga Årjängsmarknaden, hade klassutgång och det var väl det som hände i September.
 
I Oktober spenderade jag typ halva månaden uppe i Åmål i brist på annat att göra. Lekte med barn, åt pannkakor, myste med underbara Valter och åt godis i mängder.  Vi var även i Stockholm igen (familjen) och jag kollade på OC typ dygnet runt. Det var också här jag bestämde mig för att jag ville ha en häst och jag lyssnade hela tiden på låtarna från Les Miserables. 
 
I början av november stod livet stilla och hästen jag hade provridit (casper) var inte alls så bra som jag hade hoppats på. Men ett par dagar senare var jag och red Exie för första gången. Var inte så imponerad efter första gången men efter andra gången var jag fast. Den 15 november veterinärbesiktigdes han och den 17e stod han på stallplanen på Bua Gård. Jag var hästägare för första gången i mitt 19åringa liv. En fantastisk känsla. 
 
December har gått fort. Runt den 15e haltade Exie i galoppen och två dagar senare var han svullen och varm, dock inte halt. Sedan dess har han blivit longerad, och riden på långa tyglar, och gradvis har han blivit bättre och igår när jag red honom kändes allting bra, till och med galloppen. Ska fortsätta rida väldigt försiktigt i några dagar till och förhoppningsvis är allting bra sen. Men han är inte halt och han är förövrigt pigg och glad så vet inte vad det kommer ifrån. 
 
 
 
I december har jag även varit i London (vilket inte vart så spännande, kanske hade jag för höga förväntningar) och firat jul här hemma. På julafton red jag och Filippa ut barbacka i stormen och idag är det nyårsafton, vilket jag inte kommer fira. Kanske träffar Phop, vem vet.
 
Mina planer inför 2014 är att komma igång med träningen igen. Det är väl ungefär så långt jag har tänkt. Borde verkligen sluta bita på naglarna också men det är ack så jävla svårt. Jag borde också ge kaninerna mer tid och det kommer väl när det blir ljusare ute. Äsch, detta kommer bli ett bra år. Life's what you make it. Och nu när jag har världens finaste häst så kan det väl inte bli något annat än bra. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

20:37 - Många dagar har passerat

Okok, I'm back in Sweden. London var inte så jävla spännande (det enda jag köpte vad starbucksmat och en cupcake från Topshop) och klassåterträffen den 25e spårade totalt. Julafton var väl inget speciellt det heller (är ju inte ett så stort fan av julen) och imorgon är det nyårsafton vilket jag troligtvis inte heller kommer att fira. Högtider är ack så jävla överskattade så jag vill bara lägga mig ner och dö. (inte bokstavligt, men ibland undrar man ju) 
 
Det var såå skönt att få träffa Exie i stallet idag. Han är min livsgnista när hela världen sviker. Han och mina drömmar gör mig hel. Han och mina drömmar får mig orka leva när alla plötsligt blir idioter. Så jävla skönt att ha en trygghet, tjugofyra timmar om dygnet. Dagens höjdpunkt är att få komma till stallet, ta på sig hörlurarna och bara vara. Allt annat kan kvitta. 
 
Jag tror att jag har aggressioner som måste ut, för vissa, speciellt min lillasyster, går mig på nerverna just nu. Allt hon säger får mig att vilja skrika. Hennes jävla ständiga kramande, hennes kärleksförklaringar och hennes jobbiga försök att vara rolig (utan att lyckas). Kan inte låta bli att skrika åt henne. Blir bara så jävla arg. Känns som hela kroppen ska sprängas i tusen bitar. Vad är det för fel på mig? Kanske blir bättre när jag i januari börjar hänga på gymmet igen. Bli av med lite energi. Få lite endorfinkickar. Tror fan jag behöver det. Lägga ut mina aggressioner på tyngderna istället för på Alice. Tänkte börja träna upp min kondition nu också, för det behövs. Springa tre gånger i veckan, vecka 1 en minut, vecka 2 två minuter osv. Sakta men säkert. Slow and steady wins the race. Hoppas att båda knäna håller bara. 
 
Fick även reda på att jag ska jobba fem pass i hela januari, medan en annan tjej på jobbet ska jobba 18 pass och en tredje 12. Varför sån särbehandling? Det är ju fan jag som har en häst som kostar 4000 i månaden. Jag är verkligen behov av pengar men världen verkar inte bry sig. Kan inte Justin Bieber eller någon annan person bara ge mig sisådär 50 tusen så jag kan köpa back-on-track-benskydd och ett nytt regntäcke till Exie, och allt annat jag och han behöver? Hade vart guld. Bieber, vad tror du? 
 
Måste dessutom hitta ett nytt jobb, eftersom jag är arbetslös efter januari, spännande spännande. Hade vart roligt att jobba på liseberg men eftersom dom har typ 10 000 som söker så känns den chansen rätt liten. Menmen, man får ju drömma. 
 
Bienvenidos.
 
 



DREAMER
En drömmare. En poet. Ett Håkan Hellström-fan
20 år, bosatt i Göteborg. Det här är min dagbok Välkommen.