19:14 Stjärnklar kväll
19:14:00Sitter på marken (japp, marken) och väntar på bussen. Har varit i stallet och pysslat om Exie. Ingen ridning idag, varken orkade eller hade lust, och dessutom behövde han en vilodag efter att ha gått hela veckan. Visseligen mest skritt ute på slingan, men ändå.
Dagen började med att jag låg och värmde mig under täcket i mamma och pappas säng (för jag fryser typ jämt av någon märklig anledning jag inte vet.) Sedan jobbade jag i affären (själv!! ett tag iaf) mellan 12-16 och sen direkt stallet efter det. Full rulle! Lite iallafall.
Igår var jag på Jul På Liseberg med mamma, farmor, alice och eleonor. Så jävla mysigt. Alice vann stjärnvinst på Marabou och fick med sig 2000g choklad hem. Jag vann även två påsar chips (varav Elle fick ena) och ett litet hus med godis. Nu jävlar ska det ätas så jag kan hålla värmen i vinter (haha).
När jag gick från stallet förut så kände jag hur skönt det var ute och hur bra jag mådde. Det har vart fint (men kallt) väder på senaste och det gör verkligen susen för humöret. Det är roligt att leva nu. Köpt världens finaste häst, fått jobb, julen är snart här (en månad exakt idag!) och kylan är mysig, trots att man måste ha fjorton lager kläder för att inte dö.
Ska snickra lite på min önskelista nu, har redan börjat och tror att årets wishlist kan bli bra. Tidigare år har jag bara önskat mig saker just för önskandets skull, men i år har jag faktiskt grejer jag verkligen vill ha (mycket till hästen givetvis).
Det enda som jag stör mig på är att alla verkar jag tro att jag är typ fjorton pga mitt utseende. Jag är för i helvete 19, snart 20? Är det jeansallergin som ställer till det för mig? Som gör att jag bara kan ha tygbyxor (grymt sköna visseligen, mycket skönare än jeans). Eller är det håret? Jag som tycker det är fint. Är det sidbenan? Mittbena är så fult på mig och så äckligt mainstream. Måste man ha brunt hår i mittbena, pälsjacka/jofama by kenza/svart kappa och en fräck mössa med nån cool text, primeboots, svart halsduk, jeans och massa smink för att se ut som 20? Kanske. Äckligt trött är jag iallafall på det här. Men för att se det positivt. När alla andra ser ut som 40 ser jag fortfarande ut som 34. Niiice.
10:00 - Här kommer lyckan som hundar för oss
Jag är så jäääävla glad. Har ÄNTLIGEN fått jobb! Och i söndags kom världens finaste Exie så numera är jag hästägare också. Lyckan är sjuuk, jag har typ glädjetårar nu. Oturen har vänt, och det känns så jävla skönt. Äntligen är livet på min sida. Det var inte en dag försent.
Sitter på bussen, ska hem och käka frukost nu för det hann jag inte göra imorse. Sen ska jag nog till stallet och rida Exie för första gången sedan han blev min. Igår var vi på promenad runt Bulycke för att lära känna området. Det gick super! Goaste Exiepexie.
22:39 - Med livet på min sida (stormiga dagar)
Allting har gått så snabbt.
Igår var Exie på veterinärbesiktning. Allting var kanon förutom en ett-gradig markering på höger fram. Var förstörd på vägen hem. Ville inte äta, inte prata med någon. Gömde mig under jul-filten och kollade på när Sverige fick stryk av Portugal i herrfotboll. Tusen tankar rullade. Att köpa en häst som markerar kan vara ett otroligt dumt beslut, eftersom det kan vara en okänd skada som kan komma att kosta stora mängder pengar. Men samtidigt jag är så fäst vid Exie.
Jag tänkte hela morgonen. Satte på Anton Kristianssons låt "Vi förtjänar att bli lyckliga" när jag satt i sängen. Textraden "Vi har nått en punkt där man antingen satsar allt eller bryter helt" fick bli vändningen. Jag valde att satsa allt. Det kan hända att beslutet kan vara det sämsta beslut jag någonsin fattat, eller så blir det det bästa. Det får framtiden utvisa. Men just nu är jag bara så himla glad. Jag ska köpa Exie imorgon. Äntligen har allting löst sig. Hoppas jag.
Nu rullar livet lite igen. Nästa vecka har jag två arbetsintervjuer (varav McDonalds jag kanske struntar i, får se), ska provjobba på ett tredje jobb och förhoppningsvis jobba på skolan där jag jobbade både torsdag och fredag som vikarie/fritidspedagog. Äntligen är livet på min sida (ta i trä, haha).
ÅÅÅÅÅHEJ.
Åh vad jag är glad.
22:54 - Tiden går så långsamt
Dagen har gått jättelångsamt. Känns som om jag räknar minuterna fram tills på fredag klockan 18.00 för då ska Exie veterinärbesiktigas. Jag hoppas verkligen att han går igenom. Fina, fina Exie. Jag vill så gärna att han blir min.
Idag fyllde mamma år och det började i sedvanlig ordning med kaffe och tårta på sängen. Jag åt dock ingen tårta för jag försöker hålla mig nyttig, så jag år Skyr istället, haha. Har inte gjort så mycket idag mer än att städa undan lite, fixa lite tvätt, sysslat lite med kaninerna och pysslat ihop lite A4 papper med texten GRATTIS MAMMA som jag satte upp i hallen. Blev skitsnyggt faktiskt, yay me. (Edit: Insåg nu att jag använd ordet "lite" liiite för mycket)
Fick även reda på att jag har fått en jobbintervju på tisdag, det trodde jag verkligen inte att jag skulle få! Är det oturen som vänder nu? Jag vet dock att jag inte ska förvänta mig för mycket (läs: något) med tanke på hur det gick på min senaste intervju, men jag har lärt mig av mitt misstag. Kroppen skriker inte "VIIICTOOORY" denna gången, snarare bara "ååååh vad roligt". Det ska verkligen bli roligt. Hoppas bara att jag gör bra ifrån mig.
Igår kunde jag inte sova, så jag sov bara 3-4 timmar innan jag var tvungen att gå upp för att förbereda inför mammas firande. Men sen sov jag tre timmar mellan 7-10 efter att vi hade firat henne, så jag fick till slut all sömn jag behövde.
Det var allt för idag.
Hejdå bloggen.
23:34 - Att inte räcka till.
Känner mig nere. Mamma kom nyss ner med en kalkyl (heter det så?) som pappa hade gjort som visade hur mycket pengar som går åt till allting per månad. Och han syftade givetvis (antar jag) på att jag inte betalar något hemma. Men det är ju inte så jävla konstigt eftersom jag inte har något jobb? Jag tror inte han förstår hur många jobb jag söker heller. Det är inte så jävla lätt att få ett jobb när man inte har någon erfarenhet och inga kontakter. Det spelar ingen jävla roll hur många MVG man har eller hur social och trevlig man är. Fick nyss en ansökan avslagen på grund av just att jag inte hade någon erfarenhet. Förstår inte hur hon tänker? Klart som fan att man inte har någon erfarenhet när man inte får chansen att jobba och skaffa sig erfarenhet? Jag är 19år, har precis gått ut gymnasiet efter 12 år i skolan. Hur fan ska jag kunna erfarenhet? Jag har studerat hårt och fått höga betyg, har inte haft tid att jobba, men nu när jag har tid, får jag inga jobb på grund av att jag saknar erfarenhet. Världen är så jävla ologisk. Ååååh orkar inte.
Igår ringde dagiset och ville ha vikarie.. ÄNTLIGEN tänkte jag, och en sekund senare insåg jag att jag skulle till läkaren och fick tacka nej. Varför ringde dom just denna dagen? Har vart ledig varje dag hela hösten och just när jag har en sak inplanerad så behöver dom mig. Min vanliga otur. Min vanliga jävla otur.
Anyway, var och red Exie idag, igen. Men denna gången var min gamla ridlärare Kristina och hennes dotter Sara med, för mamma tyckte att vi skulle ha någon kunnig hästmänniska med oss. Sagt och gjort, jag värmde upp Exie och han är ju så jävla go att rida. Sen red Kristina lite och han gick hur fint som helst (så klart) och sen fick jag rida lite till under Kristinas instruktioner. Jag som inte ridit för ridlärare på typ 4 år. Vadå bogen liksom? Helt ärligt kändes det jobbigt att rida när det står fyra hästkunniga människor (varav två tävlingsryttare och en utbildad ridinstruktör med jättemånga år på nacken) och stirrar på mig när jag rider och pratar om mig. Snacka om att bli bedömd. Men Exie travade på bra och det gick väl helt okej ändå.
Kristina hade inga invändningar mot Exie i sig, men hon tyckte att jag skulle kolla på en större häst. Blev jätteledsen när jag fick höra det, kändes som hela kroppen sjönk ihop och jag kämpade för att inte börja gråta i bilen. Vadå större häst? Jag förstår mig inte på större hästar och större hästar förstår sig inte på mig heller. Jag är en ponnytjej och kommer troligtvis alltid att vara.
Jag vill verkligen ha Exie. När jag ser på honom får jag samma känsla som när jag ser Santos, den hästen jag älskar mest. En otrolig glädje som sprider sig i hela kroppen. Det liksom spritter i mig. Det är inte många hästar som får mig att känna så. Och verkligen inte många människor.
Imorgon ska jag ringa veterinären för att boka en besiktningstid åt Exie, förhoppningsvis på fredag kväll. Jag hoppas verkligen att han går igenom veterinärbesiktningen, jag vet inte vad jag gör annars. Kommer gå sönder totalt, bryta ihop och gråta mig till sömns. Hade vart så jävla skönt om livet för en gångs skull kunde vara på min sida. För en jävla gångs skull.
18:51 - Äkta kärlek
"Du som ser ut som du har någon kär
så våga att visa hur lycklig du är
ta vara på stunden så mycket du vill
så stannar den kvar lite till
du kanske tvekat att sagorna finns
hur kan det va möjligt att plötsligt prins
men strunt i att undra hur just det går till
för du har ju fått den du vill."
Kan inte fatta att jag gråter till denna video. Den är ju helt jävla fantastisk. Daniel och Victoria är faktiskt de som får mig att verkligen tro på att äkta kärlek faktiskt finns, på riktigt. Sättet hur de ser på varandra utstrålar så jävla mycket kärlek och värme. Har aldrig sett något liknande, inte ens på film. Den lyckan i deras ögon.. den är obeskrivlig, så jävla obeskrivlig. Jag vill också hitta någon som kan få mina ögon att tindra lika mycket som Victorias och Daniels ögon gör. Jag vill verkligen det.
20:42 - Att bestämma sig.
Var och red Ex:et idag igen. Vi (jag och hästens ägare) red ut i ösregnet. Vi var kanske ute i 30-40 minuter och fyfan vad vi frös. Väl inne i stallet igen var fingrarna var så stela så jag kunde inte ens ta av utrustningen, så det fick mamma göra, haha.
Någonstans mellan stallet och bilen (det var typ 20 meter) så tappade jag min älskade iphone som jag bara haft sen i våras (Mars) när min Iphone 4 plötsligt dog på flygplatsen i Malmö. Så nu är jag alltså telefonlös. Så jävla surt. Jag som var helt säker på att den låg i innefickan på jackan som jag efter stallbesöket la längst bak i bilen. Men tydligen inte.
Är jättedepp idag på grund av det. Jag vet vad ni tänker.. en jävla telefon. Aa, en jävla telefon är precis vad det är. MIN jävla telefon. Med mina bilder, anteckningar, sms och appar. Hela mitt liv i en teknisk produkt. Ja, jag är beroende.
Det är rätt tungt nu, faktiskt. Livet. Det är typ därför jag vill ha en häst, för att få något att göra, något att se fram emot. Jag har skitsvårt att se ljuset, om jag ska vara ärlig. Kanske för att jag spenderar säkert 20 av dygnets 24 timmar i mitt rum. Ibland sover jag givetvis, men oftast sitter jag på hööks hemsida, bukefalos och hastnet-hemsidan. De övriga fyra timmarna spenderar jag på gymmet, ute med kaninerna (så fort det inte regnar) eller påväg någonstans.
Som det känns just precis nu, så vill jag ha Ex;et. Ge honom ett lugnt liv utan hopptävlingar och tråkiga hagar. Jag tror verkligen att han behöver det nu. Efter att ha tävlat i hoppning i typ åtta år så behöver han nog få göra något annat.
Idag vill jag ha honom. Men imorgon kanske jag har ångrat mig.
Det återstår att se.
Adios
14:38 - Grejen med hästköp.
Jag har funderar lite. Jag vill ju ha en häst/ponny. Har kollat på två, varav den ena var mycket bättre än den andra (för mig alltså). Men grejen med hästköp är att det måste stämma till 100%. Och hur vet man att det stämmer till 100 %? Det är ju någonting man får reda på med tiden. Det är någonting som är helt omöjligt att bedömma när man provridit en, två eller tre gånger. Så vad gör man? Hur vet man?
Har också funderat på om jag ska vänta med att köpa häst tills våren. Det finns tusen för- och nackdelar till båda alternativen och det gör skitsvårt att välja.
Fördelar med att köpa häst nu. (Hösten 2013)
Jag får hästen "nu".
Jag kan önska mig häst- och ryttartillbehör i både julklapp och födelsedagspresent (fyller i februari).
Jag får rida på julafton 2013 (det är ju typ magiskt att rida på julafton, speciellt om det är snö ute.)
Jag får någonting att göra eftersom jag är arbetslös (och meningslös men lever bra endå - L. Winnerbäck)
Fördelar med att köpa häst senare (Våren 2014)
Det är kallt på vintern och svårt att rida ute, vilket jag älskar.
Jag har god tid på mig att hitta en häst som verkligen passar mig.
Köper jag häst till våren istället så har jag mer tid att tjäna ihop pengar till både häst och utrustning.
Jag har tid att hitta en riktigt bra stallplats.
Japp okej, jag har stora problem och en brutal beslutsångest. Nu har jag börjat fundera på om jag ska ha häst eller maxad D-ponny dessutom. Min hjärna går i högvarv. Men eftersom jag inte har något annat att göra så blir det att man tänker, funderar och analyserar alldeles för mycket. Ångest.
10:19 - Jaha, och nu då?
Dagens stora fråga; vad ska jag göra idag?
Väder: Blå himmel. Och storm. Orkar inte gå ut, det är så jävla kallt när det blåser.
Igår fyllde pappa 51 år och jag ägnade fyra timmar till att städa huset och stryka tvätt. Mm cashflow <3 Farmor, farfar och Albin var över på kvällen och åt danska smörrebröd. Jag, Emma och Alice åt dock hemmagjord pizza. Så jävla gott.
Whatever. Vad ska jag göra idag? Det finns ingenting jag kan göra hemma för att tjäna pengar till min eventuellt kommande häst. Det är troligtvis för kallt för att gå ut. Träna kan jag inte heller för mina muskler är helt utmattade.
What to do? Kan inte någon bara ge mig ett jobb?
Får väl nörda hastnet, bukefalos och facebook. Imorgon ska jag iallafall till Ale och rida Ex:et igen. Funderade länge igår på om jag är för stor för honom eller inte. Det är antingen en maxad D-ponny eller en häst på 160-165cm som gäller. Och det sistnämnda alternativet är så svåra att hantera. Jag själv är ju inte särskilt lång.
Adios, bloggen.
21:40 - Kaos i mitt huvud
TJA.
Jag har lite hästångest. Och då menar jag verkligen ångest. I söndags var jag och tittade på en D-ponny utanför Ale (vilket jag skrev om i förra inlägget) och från marken var ponnyn världens goaste och mysigaste men jag tycker nog såhär i efterhand att han kändes väldigt liten, trots sina 147,5cm. Och galoppen vart ju velig, och hoppa vet jag inte om han kunde trots sina framgångar på hoppbanorna. Att klara höjder kunde han absolut, men det är mycket som ska stämma när man hoppar. Både före, över och efter hindret. Balansen, stegen och allt annat. Kanske var det de som får mig att fundera på om han verkligen ska vara hopphäst. Men hos mig lär det inte bli så mycket hoppning, kanske ett par gånger i månaden. Det kanske räcker för honom. Men ska som sagt tillbaka på lördag och rida igen, får se vad min magkänsla säger då.
Jag är rädd för dessa scenarium:
1. Jag köper honom via "första bästa" principen eftersom han är den häst som är bäst lämpad precis just nu, att han är rätt höjd och dessutom i Göteborg. Och sen kanske jag hittar en ännu bättre häst och ångrar mig.
2. Att jag väljer att titta vidare, och han blir såld till någon annan och sen ångrar jag mig att jag inte köpte honom.
Fattar ni min ångest eller? Detta är fan inget litet beslut.
Anyway, har hittat två superfina D-ponnys utanför Helsingborg i Skåne. En valack för 55 000 och ett sto för 45 000kr. Så himla fina båda två. Valacken är gråskimmel och stoet är skimmel. Och helst av allt så skulle jag faktiskt vilja ha en skimmel, trots att den kan vara jättejobbig att faktiskt få vit på hösten när det är lera i hagen. Jag tror att jag vill ha en skimmel av den anledningen att det är så jävla lätt att hitta fina tillbehör till den, eftersom nästan alla färger passar. (Nu är det köp-ester som talar här, lol.) Men jag har två problem här:
1. Vem fan skulle vilja köra mig till Skåne för provridning? Pappa åker ju till Malmö ibland och då skulle jag faktiskt kunna hänga med, men han har ingen resa planerad just nu och då kanske de hästarna jag är intresserad av säljs.
2. Om jag bestämmer mig för att vänta på att pappa ska få en resa till Malmö (dvs väntar för länge) så kanske Ex:et (fuxen jag provred i söndags) säljs till någon annan.
Det är kaos i mitt huvud. Behöver jag ens nämna det?
22:24 - Söndagskväll i stormen
YO!
Vart i Ale (?) idag och provridit en supergo häst som hette Ex-man. Tydligen vart en duktig tävlingshoppare som nu börjat vägra på tävling och de (ägarna) trodde att det var för att han hade tröttnat på att just tävla. Supergo i traven, lite studsig kanske men gick väldigt fint. Galoppen var inte lika fin, väldigt obalanserad och lite ojämn men det kanske bara är jag som inte ridit på länge. Annars väldigt mysig och go ponny. Ska tillbaka på lördag med Emma och provrida igen, ska bli grymt roligt.
Planerna för veckan... har inga. Förhoppningsvis finns det lite jobb att göra hemma så att jag kan tjäna ännu mer pengar. Annars ska jag väl träna, söka jobb och kolla film, precis som jag alltid gör. Pappa fyller år på torsdag så jag kanske får spendera lite tid på stan för att köpa presenter till honom. Problemet är väl att han inte önskar sig nått.
Vädret är som det varit senaste 2-3 veckorna.. storm, regn och gråa moln. Hade ju vart fint med lite sol och kanske lite mindre blåst, det är väl inte för mycket begärt?
Åh. Asså. Jag vill verkligen ha en häst, nu. Det är så roligt att rida.
Addio
21:23 - Hela livet står stilla.
Hela livet står stilla. Det är verkligen så för mig just nu.
Var och provred Casper, han var fin men dock så känslig och svår, och vad jag kände så klickade vi inte direkt heller. Jag vet ju att man ska provrida flera gånger för att lära känna hästen eftersom alla hästar är olika men ändå känner jag att det borde ändå vara lite kärlek vid första ögonkastet. Men det var ingen sådan idag.
För att komma till rubriken - hela livet står helt still. Jag har ingenting att se fram emot. Inte ett jävla nå. Inte ens helgen för jag ser ingen skillnad på veckans alla dagar. Jag har ingen större lust att varken gå ut på krogen eller träna på gymmet. Har ingen motivation, ingen jävla motivation alls. Känns som jag bara väntar och väntar på någonting ska hända, men jag vet inte vad. Jag bara går omkring. Kollar Facebook, sover ett par timmar per dag, ger kaninerna mat (vädret är piss så jag kan inte ens ta ut dem), drömmer och funderar på vad jag ska göra. Har inget jobb, inga vänner (iallafall inga som hör av sig), inget att göra. Orkar fan inte mer. Är så jävla uttråkad.
Det bästa som skulle kunna hända nu är;
1. Jag får jobb på cafét jag var på arbetsintervju på. (Men det kan jag ju glömma)
2. Jag hittar en fantastisk häst som uppfyller alla mina kriterier (typ 3st) och vi klickar som fan.
3. Jag blir asbra på att köra bil och får det där jävla körkortet (som just nu känns så äckligt avlägset)
4. Jag träffar asmånga assköna människor som faktiskt vet hur man tar hand om varandra.
5. Jag träffar THE LOVE OF THE MOMENT och allt bara faller på plats.
6. Jag får tillbaka min träningsmotivation och blir asbiff.
Det hade vart så jävla skönt.
Vad ska jag göra tills dess? Jag vet inte. Jag får nog fortsätta sova.
