Ångest. Sån jävla ångest.

 

Hatar principen att jag inte kan bli kär. Inte det minsta lilla kär kan jag bli. Varför? Är det för mycket hat inom mig? Har jag så svårt att lita på människor? Är det något omedvetet som döljer sig? Jag som tycker att jag är redo för att bli kär, tappa kontrollen och se solen stiga upp varje dag för kärlekens skull. Jag är redo för att bli krossad och för att ligga på marken och gråta när allt har gått åt helvete. Jag är så jävla redo. Så varför kan jag inte bli kär?

 

En kompis sa till mig en gång att jag kommer någon gång kommer träffa någon som jag verkligen faller för. Men jag är fan tveksam. Jag känner så jävla många fantastiska personer men jag ser dem bara som vänner. Varför? Jag hatar det här. Varför mamma? Varför är det såhär?

 

Jag vill bli lika kär som kronprinsessan Victoria är i sin Daniel. Som Miley Cyrus är i Douglas Booth i filmen LOL. Jag vill spira av lycka och gråta av glädje. Men icke, jag kan inte bli kär. Läste på flashbacks att det var andra som kände precis som jag. Så himla skönt ändå. Då behöver jag inte känna mig så jävla ensam som jag faktiskt gör.

 

Äh vafan. Det löser sig.

Jag har ju Exie.

 

Shit.

 

Sitter och lyssnar på massa nostalgilåtar som jag lyssnade på i högstadiet. Insåg igår att en människa som jag trodde var skön var så falsk så jag vill bara lägga mig ner och skratta. Alla verkar vara sura på mig (eller ah, två personer vilka vi inte ska nämna) och det tär som fan även om jag vet att jag inte har gjort ett enda jävla fel. Sådana personer behöver man inte i sitt liv. POFF. Och nu är dom borta. Livet är så enkelt ibland.

 

Ska snart dra mig till stallet (om isch två timmar) och innan det ska kaninerna få gå ut en stund. Började på en tredje låt igår och den blev väl halvfärdig men tror den kan bli rätt bra. Det är tredje låten på denna veckan, vad hände där liksom? Verkar som blogggudarna hörde min önskan över att få tillbaka min kreativitet för det har jag verkligen fått, så himla skönt. Får se hur länge sen stannar haha.

 

You’re not a monster and I
never said that but I know
I have to go

Asså shit. Jag behöver bekräftelse. (Tänk er det! Det är inte många människor som kan erkänna det)

 

Behöver bekräftelse för mitt utseende. För min personlighet. För min musik och mina texter. För det jag gör. För allt.

 

Blir galen av att bara vara hemma. Nog för att jag är i stallet varje dag och träffar stalltjejerna, men jag behöver träffa mer folk. Vill jobba. Nu. Charlotta ringde förut så jag är bokad måndag och tisdag nästa vecka. Så himla skönt. Ser fram emot att jobba. Att vara ensam gör mig galen.

 

Var på gymmet igår och sprang sjuminuters-intervaller (för det är ju vecka sju). Så himla skönt att bara få springa av sig all smärta och all ångest. Tankarna som berättar för mig att jag är jobbig. Att jag gör fel. Att jag är dålig och att de inte vill veta om mig. Klart som fan att jag vet att det är ALLTID jag som hör av mig först. Det är alltid jag.

 

Så har det också alltid varit. För mig är de förstahandsval. Och jag är deras andra, tredje och fjärdehandsval.

 

Imorgon ska jag först till stallet, sen till gymmet med Julia och sen ska vi käka pizza och bara göra massa sjuka saker. Allting blir så roligt när man är med Julia. Igår när vi var i stallet så bröt vi ihop gång på gång. Åt egentligen ingenting, men det var så jävla skönt att bara få skratta.

 

Nä nu ska jag skriva en låt till (för att jag är sjuuukt kreativ just nu)

Latero, bitch.

 

Long time, no see, bloggen!

 

Livet rullar väl på, mer eller mindre. Familjen är på Bahamas och jag tillbringar dagarna i stallet. Det är vecka sju och det betyder lov för alla skolbarn = jag är arbetslös. Förhoppningsvis blir jag inringd nästa vecka för nu är jag så uttråkad så jag vet inte vad jag ska göra. 

 

Igår red jag och Johanna ut och båda hästarna hade damp och ville bara springa efter varandra (obviosly, de är ju trots allt flockdjur) så det gick rätt fort under galoppen för exiepex hatar ju att ligga sist. Sen när vi vart tillbaka i stallet så rakade vi av honom pälsen på halsen för han blir så jävla svettig när man rider.

 

Idag är min enda plan att.... eh. Tandläkarn halv fem. Stallet innan det. Det är ungefär det jag har planerat. Men det är väl typ också det enda som man hinner göra innan dagen nästan är slut och det blir galet mörkt ute. Vad sägs om lite sommar? Hade vart galet nice.

 

Det enda som oroar mig lite är framtida jobb. Vet två jobb jag inte kommer att få (L&S) och skolan ringer ju mig bara när de behöver. Har fått erbjudande om att jobba på ett annat jobb (ett cafe) men lönen är är typ 60kr/timmen och det är bara ca 6h i veckan vilket känns rätt onödigt när jag skulle kunna lägga den tiden på att söka andra jobb, syssla med hästen eller kaninerna eller what-so-ever. Åååh, ångest.

 

Whatever.