Shit vad tiden går.

 

Idag är det tisdag. Och för exakt en vecka sen vart Exie väldigt stel i galloppen, så jag trodde han var halt. Men Julia red honom dagen efter och hon kände inget. På torsdagen hopptränade vi och det tyckte han var jätteroligt. I fredags red vi ut och då kände jag typ inget heller. I lördags red Victoria honom men jag travade av honom och tyckte han var stel igen. I söndags var han halt, riktigt halt.

 

Så i två dagar har han stått i sjukhage för att röra sig så lite som möjligt. Julia och Lovisa trodde att hans hälta (han är halt på vänster fram tror jag) berodde på att han fuskar i dressyren och betalastar framben mer än bakben, men Dick, min übergrymma hovslagare, kom och tittade på honom idag och han kom fram till någon helt annat. Fång. Min fina, älskade Exiepex är nära på att få fång pga av att hans foderstat är helt åt helvete fel, vilket är märkligt, för jag använder precis samma foder som tidigare ägarna.

 

Så nu ska Exie banta. Han går från 15kg hö/dygn till drygt 10. Bort med kraft (speciellt betfor och vitafor) och sjukhage i flera veckor. Skritt som gäller varje ridpass. Nu jävlar ska han bli bra, på riktigt. Så jävla glad över att jag ringde Dick. Vad hade hänt annars?

 

Nu ska jag se på Saknad (programmet om Missing Peoples arbete) som går på SVT 1.