Älskade Elias.

 

Elias Jonathan Danny Rikard Gabriel Alejandro.

 

Min älskade vän. I nästan sju år fanns du i mitt liv. Sju år! Det är helt sjukt att du är borta. Du skulle ju föralltid sitta där i buren med Yasmine när jag kom hem. Skutta fram och hälsa när jag var vid staketet. Ligga i mitt knä och kolla film. Jag tror inte ens jag har fattat vad som faktiskt har hänt. Allt känns som en jävla stor mardröm. Dagen som började så bra med körkort, hur kunde den gå så åt helvete?

 

Lyssnar på Brolles "Watching the stars" för det var våran låt. Den låten jag lyssnade mest på när jag fick dig där i april för 6 år sen. 6år? Hur fan kunde det gå så fort? I sex år, Elias. I sex år fanns du vid min sida. Tröstade mig när jag var ledsen, gav mig något att göra när alla mina såkallade kompisar var och grillade vid havet eller hade fester och jag inte var bjuden. Du snackade aldrig skit, du svek mig aldrig. Men nu har jag svikit dig. Jag kommer aldrig att glömma dig, min älskade vän.

 

Jag kommer aldrig någonsin glömma dig.

 

I veckan kommer Krongården förhoppningsvis och hämtar era saker, för jag klarar inte av att se dem. Allt påminner om er. Jag är så tacksam över att jag fick ha dig och Yasmine i mitt liv. Även om det borde ha varat så mycket längre. 

 

Jag kommer ihåg när jag köpte dig från djuraffären. Du var den enda i din kull som kom fram och nosade nyfiket när jag sträckte ner handen. Då visste jag att det var dig jag ville ha. Du skulle bli min nya bästa vän. Och det blev du. Någon dag efter åkte jag och pappa och hämtade dig. Jag var som ett barn på julafton. Helt lyrisk. Jag var som en sol. I bilen påväg beslutade jag att du skulle få namnet Elias. Och i över sex år har du varit i mitt liv.

Och nu är det över. Nu är du borta för alltid, min älskade vän.

 

Jag hoppas du har det bra där du är nu, för där är du tillsammans med Yasmine, Skuttan, Eddie och Ninen i kaninhimmelen. Och där kan ingen skada dig, älskade Elias.

 

Tårarna bara rinner.

Fuck världen.

 

 

 

 

Sooo...

detta är vad som händer i mitt liv just nu.

 

Senaste tre veckorna har jag tillbringat i Halmstad för att försöka lära mig att köra bil (dvs, ta körkort) och imorgon är det upp till bevis. Jag är inte så jättenervös nu men det kommer väl. Just nu vill jag bara hem till mitt rum, min häst och mina kaniner. Teoriprovet, riskettan och risktvåan är redan avklarat utan större problem, så nu är det bara uppkörningen kvar. Klarar jag den blir jag lyckligast i världen. Går det åt helvete är det bara att öva mer och prova igen om några veckor. Så enkelt är det. Jag har ingen att skylla på. 

 

Angående min fina Exie så är det bra med honom. Victoria har haft honom dessa veckor när jag har varit här nere i halmstad och det har gått bra, men jag saknar honom som in i helvete. Men imorgon åker jag hem till göteborg, oavsett hur det går med uppkörningen. Så snart får jag träffa honom, min ängel.

 

Annars då? Inte mycket. No loveproblems, no hate, no need. Allt är bara lugnt. Dock börjar jag få lite jobbabstinens? Typiskt mig.

 

Fick jobb på cafeavdelningen på Liseberg till jul, helt underbart! Inte bara att få jobba utan även att få lite omväxling, det är ju aldrig fel. Annars är drömmarna lägenhet + hund. Har planer på att tatuera mig nästa vecka också. Får se hur det blir med det.