22.26 - Andra tror så mycket

Är arg. Mamma och pappa tvingar mig att anmäla mig som vikarie på skolan där mamma jobbar. Och tydligen måste jag göra det NU NU NU.  Jag vill inte ens jobba som vikarie?? Bara för att min äldre syster gjorde det så betyder inte det att jag vill? Är det så svårt att förstå? Ännu svårare att förstå är att jag faktiskt bestämmer över mitt eget liv. Jag äter vadfan jag vill, sover närfan jag vill, ägnar mig åt vadfan jag vill osv. Jag är 19år och jag gör vadfan jag vill. Är det så jävla svårt att fatta? Alltid ska de klaga. Ät inte det där, gör inte sådär, gör si och så och hipp och happ. 
 
Jag gör det som gör mig lycklig. Och resten ger jag fan i. Okej, det kanske inte gör mig lycklig att äta brutalt äcklig mat bestående av proteinshakes, aminosyror och kreatin, men jag vill ha resultat av min träning och då får man fan offra lite. Förövrigt vill jag ha ett jobb, ett riktigt jobb. Gärna på ICA eller någon annan affär, med rutiner och scheman så jag kan få struktur. Inte att tvingas gå upp halv sju varje morgon och vänta på att någon kanske ringer och vill ha vikarie. Det är ju helt värdelöst. 
 
Som jag har skrivit tidigare, vad fan är det för mening att leva om man inte är lycklig?
"Happiness is not a destination, it's a way of life." 
 
True story. 
 

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback