20:42 - Åmål
20:42:00Tunga moln
som sänker sig
De sänker även mig
Jag får ingen luft
Ansiktet är vitt
Hela kroppen skakar
Tunga moln
De sänker mig
Jag kan inte andas
21:44 - Åååååka tåg
Sitter på tåget påväg hem till Göteborg nu. Har vart i Stockholm hela dagen, har haft en arbetsintervju på Vapiano och shoppat lite i väntan på tåget. Vädret var superfint men rätt så jävla kallt. Folk gick liksom runt i dunjackor, haha.
Har drygt en halvtimme kvar till Göteborg, och sitter just nu och kollar på Portkod 1321 på Youtube. Älskar Happy Jankell, hon verkar så jävla skön.
PARTYPARTY. Back to Portkod 1321.
19:03 - Höstkyla
Sitter ute med kaninerna. Det känns att hösten verkligen har kommit nu för det är riktigt jävla kallt ute. Trots hood och jacka så fryser jag jättemycket.
Idag har jag spenderat dagen på stan, har både gymmat, shoppat och klippt mig. Det blev asfult men vad gör man? Det växer ju ut.
Imorgon blir det huvudstaden tur och retur, spännande va? Tar det hela lite med en klackspark faktiskt. Spelar ingen större roll om jag får jobbet eller inte, mig kvittar det. Stockholm är ju en fin stad, men det är ju fina Göteborg som är min stad. Det kommer det alltid att vara. Dessutom har jag mina kaniner här. De skulle inte trivas i en lägenhet.
Men man måste ju våga chansa. Återkommer om detta.
13:49 - Hemma igen
Äntligen hemma efter en tre timmars bilresa. Trodde att den skulle vara värre (hatar att åka bil och buss) men det gick ändå rätt bra, jag hade ju min phonie som roade mig. Helgen spenderades i vackra Åmål eftersom vi besökte den traditionella Årjängsmarknaden som ligger i, ja men precis, Årjäng. Det var lika mysigt som vanligt och för första gången på många år köpte jag faktiskt saker på marknaden, vilket jag inte gjort på flera år. Det blev mest inredningssaker men även ett par fina lovika-vantar.
Vi var även hos familjen Forsvik och hälsade på deras senaste tillskott Valter, som i skrivande stund är sju veckor gammal. Alltid lika trevligt att vara hos dem, och vi stack inte därifrån förrän halv två i natt när filmen vi såg på var slut. Då hade en tredjedel av familjen somnat på golvet, haha.
Det var fruktansvärt skönt att komma bort ett tag, det var verkligen vad jag behövde. Bara att vandra i skogen utanför mormor och morfars hus gjorde mig lycklig, och sen att få tillbringa helgen med massa härliga människor var fantastiskt.
Mood: On top.
Det är skönt att vara glad igen.
13:33 - Arg
Sitter på trappen utanför ytterdörren och lyssnar på regnet. Hade bestämt mig för att ta ut kaninerna och jag hann precis ut genom dörren när det började regna. Så nu sitter jag här i väntan på att det ska sluta.
Igår var jag på gymmet för första gången på jättelänge (typ tre veckor). Det kändes dock inte som det brukar kännas, kanske för att jag valde att lyssna på massa gamla håkanlåtar istället för "Spring för livet"-listan som jag brukar ha när jag tränar. Igår var jag på Håkan-mood. Det är jag idag också.
Idag är jag arg och ledsen, mest arg faktiskt. Arg för att arbetsförmedlingen är efterblivna men mest arg för att mina föräldrar tvingar mig gå på deras äckliga möten. Dom gör ju ingenting för mig ändå, så varför fan ska jag lägga min tid på dem när dom ändå bara kommer att säga saker jag redan vet? Jag hatar hatar hatar arbetsförmedlingen. Men vem gör inte det? Kan ju inte finns en enda vettig människa som tycker om arbetsförmedlingen. Tack och hej.
11:14 - Liksom kan inte äta
Har hamnat i en period då jag inte kan äta. Det är inte så att jag är missnöjd med mitt utseende eller något utan jag bara vill inte äta, för all mat jag ser får mig att må illa. Igår åt jag en halv pizza framför mitt favoritprogram 112 - på liv och död, eftersom det var det enda jag kunde tänka mig just då. Men efter halva mådde jag illa igen. Skumt.
Sitter och tvingar i mig en Skyr-yoghurt och en proteindrink bestående av äggvitor, två sorters kesella och proteinmjölk. Det är fruktansvärt äckligt alltihop, men jag måste äta.
Det går bra nu.
16:40 - Funderingar
Zup?
Idag är det en sådan dag som det regnar, det blåser, världen är grå och jag sitter i min underbara säng och lyssnar på fantastiska Håkan Hellström med tända ljus i fönstret. Igår var jag och Tilde hos Sara. Någonting gick rätt snett och det roligaste var när jag råkade skrämma slag på Saras pojkvän Jonathan genom att säga just "zup?"
Man funderar en del när man är själv, och det kanske är alla dessa tankar som slutligen bildar en restprodukt vid namn ångest. Jag vill ha så mycket just nu så det är inte sant. Helst av allt en kanin till, men eftersom kaniner lever i drygt 10 år så är beslutet är rätt svårt att ta. Vad gör jag om 10 år? Då är jag 29år, herregud. Högst troligtvis sitter jag i en lägenhet med en ettåring skrikandes i bakgrunden. Vem vet, vem vet. Jag, en skrikande ettåring och kanske en gammal och trött kanin i en lägenhet någonstans i Sverige. Är det min framtid?
Samtidigt som man ska göra det som känns bäst för stunden (yoooolo) så känns det som man måste tänka framåt hela jävla tiden. Elias (kaninen) är ju fem år nu, och honom har jag aldrig ångrat att jag köpte. Men det kanske har varit för att min framtid har fram tills nu varit säker. Högstadiet (köpte elias i åttan tror jag) och sedan gymnasiet i samma stad. Inte haft några problem än, men nu är ju min framtid osäker. Men eftersom Elias är mitt allt så beror ju min framtid lite på honom också. Men om jag bestämmer mig för att flytta till typ Malmö eller Umeå nångång så ska han nog följa med och bli innekanin. Annars kan jag lika gärna stanna i Göteborg, för här har både han och jag ett hem.
Min största dröm är ju givetvis att bo på en hästgård. Har hittat en i Gränna som jag som jag drömmer om just nu, men utan jobb och erfarenhet så kan jag ju inte göra något annat än att fortsätta drömma. Är det såhär livet ska vara?
Jag tror ändå att det viktigaste är att vara sig själv till lags. Att göra som man själv vill, inte bry sig så mycket om vad andra säger och tycker. Annars kanske man ligger där vid 93års ålder och funderar på varför man aldrig följde sina verkliga drömmar? Som i mitt fall är en hästgård och fler kaniner. Man lever ju en gång, ett liv. Vad spelar det för roll om man lever om man inte är lycklig? Det viktigaste i sitt liv är ju faktiskt sig själv, oavsett vad.
Allt för idag
/ dreamer
11:26 - Blandade känslor
Jobbig dag idag. Är ledsen utan anledning. Kanske för att mamma och pappa är så emot mina kaninplaner. Kanske beror det på något annat. Jag började nästan gråta förut när vi satt vid köksbordet. Jag hoppas så innerligt att de inte märkte det.
Det var en ganska rolig kväll igår. Skulle vart en klassutgång och många från klassen var där, dock satt typ hälften på andra bord än vårat under hela kvällen. Men det gjorde mig igenting, för jag hade roligt ändå. Satt typ och snackade om kaniner med John i typ en timme. Spännande samtalsämne det där. Efter några timmar så kom massa andra människor jag kände. Det blev ett brutalt kramkalas, precis som vanligt.
Ikväll drar jag och Tilde nog till Sara, eller så gör vi inte det. Vi får se.
15:00 - Tunga moln
Idag mår varken jag eller Elias särskilt bra. Jag är förkyld och han är hängig. Och himlen är lika grå som oss. Har sökt lite jobb idag, får se om de går vägen. Men eftersom jag är i en livet-går-emot-mig-period just nu så känns just den chansen inte så stor.
Igår var jag, Emma och Alice på krongårdens omplaceringshem, eftersom jag funderar på att skaffa fler kaniner. De fanns så sjukt många söta kaninungar och kaniner, så jag ville inte därifrån. Men eftersom vi skulle på födelsedagskalas hos farmor, så var jag illa tvungen efter drygt en timme. Hittade en jättemysig grå lejonhuvad kanin som hette Sir Elliot, och även två svarta, en långhårig och en korthårig, som jag föll för. Kanske blir att "låna" en eller två av dem, eller om jag helt enkelt bestämmer mig för att köpa en. Får se, får se.
Jag vill ha körkort, och det är väl påväg hoppas jag. Kan i stort sett köra våran stora bil nu, men det är inte vidare svårt för den är ju automatväxlad. Anledningen till att jag vill ha körkort för det är så jävla jobbigt att be mamma/pappa/emma köra mig, för de vill de ju inte. Speciellt inte nu när mina resor bara är till och från ställen med kaniner. Dom hatar ju kaniner. Men jag älskar dem. De är min trygghet. Det finaste jag har.
Och på tal om pappa så går han inte att prata med, alls. Han bara mumlar nått kort när jag vill berätta nånting, som om hans tankar är någon helt annanstans. Känner mig osynlig. Bortglömd. Känns skit, rent ut sagt. Men vad gör man? Vill han inte lyssna så slipper han. Resultatet kan bli en ännu mer inåtvänd dotter, men det är väl inte hela världen. Eller?
Mobilinlägg - Emil i Lönneberga
Sitter och kollar på Emil i Lönneberga i biorummet. Dagen har gått åt till att fortsätta kaninbursbygget, hjälpt Alice med läxan, städat samt stekt pannkakor till lunch. Spännande tillvaro man lever i.
19:02 - Mental break-down
Har haft en mental break-down hela dagen. Mådde skit redan när jag vaknade så åt glass till frukost och kollade på LOL och önskade att Kyle fanns på riktigt, igen. Jag drömde mardrömmar i natt igen, nånting om studenten och att jag inte kunde ringa en viktigt samtal. Tröttsamt som in i helvete.
Jag behöver ett jobb och lite rutiner, men främst pengarna så jag kan göra det jag drömmer om mest. Att köpa en häst. Människor verkar inte förstå mig och jag förstår inte dem heller. Vad är det för fel på att tala sanning? Berätta vad som är fel? Känner mig lite som Simon i "I rymden finns inga känslor". Som ett asperger-barn med icke-utalad asperger. Rutiner och sanningar, det bästa världen har att erbjuda. Varför är det så svårt att tala sanning?
Det blåser jättemycket ute idag (17 sekundmeter) och det är hemskt. Kan inte vara ute. Kan inte fortsätta på kaninhagebyggeriet. Kan inte njuta av lugnet på kvällarna. Jävla storm.
Nu ska jag städa mitt rum för det behövs verkligen.
