Så många funderingar.

 

Jobbade på skolan idag. Kom dit och direkt ba:

"Hej du är dålig".

Fick noll lust att jobba. Fan ring inte om jag gör ett så jävla dåligt jobb då? Ville bara vända och gå hem igen, men det kan man ju inte direkt göra även om jag önskar att jag vore lite mer spontan ibland. Värdelös start på dagen, fast första gänget vart väldigt sköna så det lite bättre iallafall.

 

Slutade vid halv två och åkte till stallet. Gjorde maten, mockade och red i stora paddocken med Rebecca. Exie
ville inte alls och jag ville egentligen inte heller, så det gick väl sådär. Sen hämtade mamma mig och vi åkte hem. Tog mig mat och kollade på "Mig äger ingen" men jag somnade som vanligt. Vaknade vid halv åtta och var som en zombie. Fattar inte varför jag är så jävla trött jämt och ständigt? Sover ju typ jämt men är fortfarande aldrig riktigt utvilad.

 

Vet inte ens varför jag skriver detta inlägget. Kanske för att jag inte har någon annan att prata med, att bolla mina idéer med och att få svar från. Inte för att bloggen kan ge mig några svar, men ändå. Har så många frågor utan svar. Åh, ångest.

 

Fick iallafall två komplimanger för mitt hår idag. Alltid något.

 

Problem 1.

Jag vill träna och få muskler. Men jag hatar att gymma själv för alla kollar så konstigt på mig. Och när jag frågar folk om de vill gymma med mig så har alla någon bortförklaring. Linnea "kan inte", Julia "är sjuk", Vican "ska plugga" osv osv. Är det bara jag som har motivationen?

 

Underproblem: Jag vill inte gå upp i vikt för jag vill inte väga mer än det jag gör nu, för då känns det som om jag är för stor för min älskade Haydns Explorer. Men hur fan ska jag kunna bygga muskler utan att gå upp i vikt? Det är ju typ omöjligt.

 

Underproblem 2: När jag tillåter mig själv att äta onyttigt, då känner jag inte för onyttigt. Men när jag tvingar mig själv att äta nyttigt så skriker jag efter socker och fett. Verkligen skriker. Och eftersom det inte går så vidare bra på jobbet ger jag ofta efter och liksom tvingar mig själv att äta socker och fett för att liksom tröstäta trots
att jag egentligen inte är vidare ledsen. Det pågår en ständig jävla kamp inom mig. Jag mot mig själv.

 

Har gjort upp mål-listor för att jag ska bli mer produktiv och sluta ligga i sängen dygnets alla timmar, och igår skrev jag ut dem efter att de har legat i min dator i två veckor, men nu ba: Äsch, fuck them. Ena delen av mig undrar varför jag ens har dem? Varför ska jag göra massa saker jag inte ens vill? Varför har jag mål och delmål som jag inte ens tycker är roliga att uppnå? Waste of time, waste of life. Medans den andra delen av mig säger att det är lättare att uppnå målen om man har en konkret plan. Och det har jag. Men jag orkar aldrig ta första steget. Och när jag väl har gjort det, orkar jag aldrig fullfölja.

 

Det pågår verkligen en ständig jävla kamp inom mig.

Och jag vet inte vems parti jag ska ta för att få ro.