Idag mår varken jag eller Elias särskilt bra. Jag är förkyld och han är hängig. Och himlen är lika grå som oss. Har sökt lite jobb idag, får se om de går vägen. Men eftersom jag är i en livet-går-emot-mig-period just nu så känns just den chansen inte så stor.

Igår var jag, Emma och Alice på krongårdens omplaceringshem, eftersom jag funderar på att skaffa fler kaniner. De fanns så sjukt många söta kaninungar och kaniner, så jag ville inte därifrån. Men eftersom vi skulle på födelsedagskalas hos farmor, så var jag illa tvungen efter drygt en timme. Hittade en jättemysig grå lejonhuvad kanin som hette Sir Elliot, och även två svarta, en långhårig och en korthårig, som jag föll för. Kanske blir att "låna" en eller två av dem, eller om jag helt enkelt bestämmer mig för att köpa en. Får se, får se. 

Jag vill ha körkort, och det är väl påväg hoppas jag. Kan i stort sett köra våran stora bil nu, men det är inte vidare svårt för den är ju automatväxlad. Anledningen till att jag vill ha körkort för det är så jävla jobbigt att be mamma/pappa/emma köra mig, för de vill de ju inte. Speciellt inte nu när mina resor bara är till och från ställen med kaniner. Dom hatar ju kaniner. Men jag älskar dem. De är min trygghet. Det finaste jag har. 

Och på tal om pappa så går han inte att prata med, alls. Han bara mumlar nått kort när jag vill berätta nånting, som om hans tankar är någon helt annanstans. Känner mig osynlig. Bortglömd. Känns skit, rent ut sagt. Men vad gör man? Vill han inte lyssna så slipper han. Resultatet kan bli en ännu mer inåtvänd dotter, men det är väl inte hela världen. Eller?