Shit.

 

Sitter och lyssnar på massa nostalgilåtar som jag lyssnade på i högstadiet. Insåg igår att en människa som jag trodde var skön var så falsk så jag vill bara lägga mig ner och skratta. Alla verkar vara sura på mig (eller ah, två personer vilka vi inte ska nämna) och det tär som fan även om jag vet att jag inte har gjort ett enda jävla fel. Sådana personer behöver man inte i sitt liv. POFF. Och nu är dom borta. Livet är så enkelt ibland.

 

Ska snart dra mig till stallet (om isch två timmar) och innan det ska kaninerna få gå ut en stund. Började på en tredje låt igår och den blev väl halvfärdig men tror den kan bli rätt bra. Det är tredje låten på denna veckan, vad hände där liksom? Verkar som blogggudarna hörde min önskan över att få tillbaka min kreativitet för det har jag verkligen fått, så himla skönt. Får se hur länge sen stannar haha.

 

You’re not a monster and I
never said that but I know
I have to go