23:34 - Att inte räcka till.
23:34:00Känner mig nere. Mamma kom nyss ner med en kalkyl (heter det så?) som pappa hade gjort som visade hur mycket pengar som går åt till allting per månad. Och han syftade givetvis (antar jag) på att jag inte betalar något hemma. Men det är ju inte så jävla konstigt eftersom jag inte har något jobb? Jag tror inte han förstår hur många jobb jag söker heller. Det är inte så jävla lätt att få ett jobb när man inte har någon erfarenhet och inga kontakter. Det spelar ingen jävla roll hur många MVG man har eller hur social och trevlig man är. Fick nyss en ansökan avslagen på grund av just att jag inte hade någon erfarenhet. Förstår inte hur hon tänker? Klart som fan att man inte har någon erfarenhet när man inte får chansen att jobba och skaffa sig erfarenhet? Jag är 19år, har precis gått ut gymnasiet efter 12 år i skolan. Hur fan ska jag kunna erfarenhet? Jag har studerat hårt och fått höga betyg, har inte haft tid att jobba, men nu när jag har tid, får jag inga jobb på grund av att jag saknar erfarenhet. Världen är så jävla ologisk. Ååååh orkar inte.
Igår ringde dagiset och ville ha vikarie.. ÄNTLIGEN tänkte jag, och en sekund senare insåg jag att jag skulle till läkaren och fick tacka nej. Varför ringde dom just denna dagen? Har vart ledig varje dag hela hösten och just när jag har en sak inplanerad så behöver dom mig. Min vanliga otur. Min vanliga jävla otur.
Anyway, var och red Exie idag, igen. Men denna gången var min gamla ridlärare Kristina och hennes dotter Sara med, för mamma tyckte att vi skulle ha någon kunnig hästmänniska med oss. Sagt och gjort, jag värmde upp Exie och han är ju så jävla go att rida. Sen red Kristina lite och han gick hur fint som helst (så klart) och sen fick jag rida lite till under Kristinas instruktioner. Jag som inte ridit för ridlärare på typ 4 år. Vadå bogen liksom? Helt ärligt kändes det jobbigt att rida när det står fyra hästkunniga människor (varav två tävlingsryttare och en utbildad ridinstruktör med jättemånga år på nacken) och stirrar på mig när jag rider och pratar om mig. Snacka om att bli bedömd. Men Exie travade på bra och det gick väl helt okej ändå.
Kristina hade inga invändningar mot Exie i sig, men hon tyckte att jag skulle kolla på en större häst. Blev jätteledsen när jag fick höra det, kändes som hela kroppen sjönk ihop och jag kämpade för att inte börja gråta i bilen. Vadå större häst? Jag förstår mig inte på större hästar och större hästar förstår sig inte på mig heller. Jag är en ponnytjej och kommer troligtvis alltid att vara.
Jag vill verkligen ha Exie. När jag ser på honom får jag samma känsla som när jag ser Santos, den hästen jag älskar mest. En otrolig glädje som sprider sig i hela kroppen. Det liksom spritter i mig. Det är inte många hästar som får mig att känna så. Och verkligen inte många människor.
Imorgon ska jag ringa veterinären för att boka en besiktningstid åt Exie, förhoppningsvis på fredag kväll. Jag hoppas verkligen att han går igenom veterinärbesiktningen, jag vet inte vad jag gör annars. Kommer gå sönder totalt, bryta ihop och gråta mig till sömns. Hade vart så jävla skönt om livet för en gångs skull kunde vara på min sida. För en jävla gångs skull.
Kommentarer
Trackback