23:50 - Hästdrömmar

Jag var med Alice i stallet imorse. Kollade på Bulyckes alla fina hästar och ponnyer. Stod och kramade Melker i en evighet. Hälsade på Gina och hjälpte Alice att göra i ordning Bettan inför ridlektionen. Jag älskar fan hästar. Jag lever för att få vara med hästar. Jag kan typ stå och kolla på dem i flera timmar, dessa fantastiska djur. 
 
Sittandes på läktaren under Alices lektion bestämde jag mig. Jag vill fan ha en häst. Flyga fram i gallop. Skritta i regnet. Trava över ängar och stigar. Bara vara i stallet. Det här är vad jag vill. 
 
Satte mig på hastnet.se. Fast besluten om att jag ville ha en maxad d-ponny. Stora hästar förstår sig inte på mig och jag förstår mig inte på dem heller. Jag är ponnytjej och kommer alltid att vara det. Ponnytjej till det sista andetaget. 
 
Hittade en fin maxad D-ponny. Verkade perfekt, alla papper i sin ordning, fina hovar, duktig hoppare. Jag ska provrida på fredag. Det ska verkligen bli roligt. Undrar om hästen är lika bra som jag föreställt mig? Det återstår att se. 
 
Att äga en häst har alltid varit min dröm, så länge jag kan minnas. Vet inte hur många gånger jag legat vaken på natten innan min födelsedag och hoppats på att få en häst. Vissa år har jag faktiskt trott på det själv. Idiotiskt, kanske. Mina föräldrar skulle aldrig ge mig en häst. Det är någonting jag måste köpa själv. Göra allting själv. Men är det värt det? Aa, jag tror faktiskt det. Men pengarna då? Det är ju svindyrt att ha häst. Och jag vet, det är det verkligen. Men om man aldrig har försökt, hur ska man veta? Jag har räknat ut, att om jag jobbar hemma en timme per dag varje dag, så får jag 3000kr per månad. Det är typ vad en häst kostar. Det kommer gå runt. Och om det inte gör det, så har jag lärt mig det. Det är värt ett försök. 
 
En dröm jag haft, speciellt när jag var yngre, var att jag blev körd till en hage där massor av hästar gick. Och jag fick tillsägelsen att gå och välja en häst som jag skulle få som min egen. Jag kunde få välja och vraka mellan alla fantastiska och vackra hästar som gick där. Nu när jag är lite äldre vet jag ju att det är mycket som behöver stämma när man ska köpa häst, men det var i alla fall så min återkommande dröm var. 
 
En hästtjejs högsta dröm. 
En egen ponny. 
Kanske det blir verklighet, kanske inte. 
Vi får se. 
 
Just nu har jag en klump i magen. Vill jag verkligen ha en häst? Eller är det mitt ha-begär som vill ha? Är det min hjärna som surrat in sig på att jag vill ha en häst, och inte mitt hjärta? Kanske är det alla varningar från höger och vänster. Ska du verkligen köpa en häst? Räcker det inte med foderhäst? Ska du verkligen, verkligen? Det är ju så dyrt. 
 
Jag får sova på saken. 

Santos, världens finaste häst.
Tyvärr för liten för mig.  
 
 
 

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback